Så lägger jag mina tankar i din famn
och vet att du kommer att vara varsam.
Det är tryggt att veta.
Alldeles särskilt när tankarna mal,
taggar och svider.
Sen, när jag får dem tillbaka,
är de en aning ordnade, lite helare, på något oförklarligt sätt.
Det är väl det som är meningen
och handledningens själva rikedom.
Vem är jag?
Du är min mamma, svarar min son.
Min hustru, svarar min man
Min dotter, svarar min far.
Du är en av oss, svarar min grupp.
Min identitet har fötts i relation till min omvärld. Identiteten gör mig stark och hjälper mig att plocka fram bitar av mig själv utifrån sammanhanget utan att därför förlora helheten.
Jag känner mig trygg.
Tryggheten kommer när jag känner mig accepterad för den jag är.
I min handledningsgrupp är trygghet själva grunden. Det är villkoret för att jag ska våga visa mig som jag är med mina svagheter och brister likväl som med mitt kunnande och mina erfarenheter. Att våga vara sårbar. Trygg nog att låta mig utmanas, att våga hänge mig yrkesmässigt, att kunna erkänna fel och brister och att vilja få dem belysta i syfte att växa. Så trygg att jag vågar ge mig in i det okända för att utforska.
Jag måste veta att det som sägs tas emot och handhas på ett varsamt sätt, att handledaren tar ansvar för att tillsammans med oss kreera den trygga, avslappnade atmosfär som behövs. Tillsammans skapar vi tillit. Samhörigheten kommer att komma med det arbete vi gör.
I min grupp finns ett hav av erfarenheter, kunskaper och idéer. Nyfikenheten på varandra är stor. Vår handledare ser till att vi alla får det utrymme som vi behöver, och håller i handledningens när var och hur. Ser till att tider hålls, att kontrakt upprättas och följs, det känns tryggt att veta.
I trygghetsprocessen har jag kommit till gruppen från mig själv till delaktighet och samhörighet. Jag speglar mig i er och ser vem jag är och ber er:
Hjälp mig ni som känner mig.
ni kunde
inte veta
tro eller ens ana
jag såg ju inte sån ut
I ömsesidighet möts vi som människor med våra egna verkligheter, verkligheterna kan ingen äga, de är lika många och olika som vi.
Men de mänskliga villkoren delar vi, vi har samma basbehov, botten i oss är densamma även om livet har färgat oss olika.
Det är gott att ha i minnet när vi ställs inför de trosföreställningar, värderingar och erfarenheter som leder var och en av oss i vårt tänkande och handlande.
När jag ser, hör och tolkar gör jag det utifrån mig själv, den inlärning och uppfostran jag fått och alltså är det för mig rätt, just i den stunden, vid det tillfället.
Jag gör så bra det går utifrån den situation jag befinner mig i.
Du skulle kanske gjort eller tänkt annorlunda, berätta för mig!
en annan världsdel
men samma solsken
det bara intensifieras
ju närmare man kommer
Släcker ljuset en stund, tänder och börjar om. Låter inte
mörkret skrämma.
Med tryggheten kom modet, modet att rannsaka, att våga börja om.
Byter perspektiv går över gränser för att hitta möjligheter till förändring.
Hittar tillbaka till kreativiteten som hjälper mig att bryta loss från det sedvanliga. Raserar ett torn för att kunna bygga nytt.
Känner hur taket lyfter, hur tysta förbud suddas ut och hur regler och konventioner utplånas. Leker med mina dilemman, tankar och möjligheter, leker med er.
Är mera modig än rädd.
Låter handledningen hjälpa mig att utforska min kreativitet. Låter mig inspireras av de andra i gruppen, av tingen och människorna omkring mig. Av orden, av tankarna och tänker att inspiration kommer av latinets inspiro - att andas in.
Andas in, och fylls av något som är större än mitt vardagliga medvetande.
jag har kraft
jag har mod
jag kan
jag vill
jag vågar
ljuset är mitt
Tanken tog tag och låste mig, det fanns inget annat sätt. Jag hade tänkt färdigt och kämpade emot allt det nya.
Det gamla var välkänt välfungerande och väl dokumenterat.
Jag hade tänkt.
Det gamla var rätt, rätt, rätt.
Det nya hotade och jag var inte redo.
Här fanns inte plats för nya tankar eller nya mönster.
Tiden var knapp, nöden och faran stor.
Så frågade du ur djupet av ett engagemang och jag var plötsligt villig att ta en risk.
lossa mig
förvridna värld
snurra mig
motsols
en gång till
Tänk att jag trodde att handledningen var något som pågick ett par timmar var fjortonde dag. Men den verkar ju i oss dygnet runt, året runt. Den får återverkningar på själva livet.
Sättet vi förhåller oss till varandra, tar vi med oss.
Tryggheten, modet, mångfalden i samtalen där vi deltar som människor, där vi har våra känslor och vår själ med, påverkar oss.
Vi möts, vi tränar, vi försöker, söker visdom, kunskap och insikt.
Vi vet att vi inte vet allt och förhåller oss därtill.
I alla världens tider och situationer kan jag inte veta vad som rör sig inom en annan människa, men jag kan fråga.
tid och evighet
ljus och mörker
liv och död
just omkring mig
Du berättar om ditt dilemma, vi lyssnar.
Sedan formar vi våra tankar och känslor till skrivna ord.
Alltmedan du vilar i tystnaden.
Vi kallar det poesi.
Tygga i vetskapen om att lyriken är vårt ursprungsspråk.
Vi har från djupet av oss själva hämtat upp det som din berättelse väckt.
Orden blev till poesi och vi delger dig, som bad om hjälp.
Du tar emot och utmönstrar det som framkallar dig, ditt väsen.
Genom ett annat sätt att använda orden har vi skapat en ny mening.
Kanske förstår jag inte allt, men jag känner.
det är när orden
tar form
och hittar rätt
smärtan lämnar mig
Bskriv för mig, så målar jag tillbaka.
Det du uttrycker i ord skapar jag i färg, såsom jag förstår.
Blandar och försöker fånga en essens av dina tankar och känslor.
Kanske målar du också, när orden inte räcker.
Så möts vi i våra bilder. Och berikas av en annan dimension.
Bilderna kommer ur vårt kaos av möjligheter.
det är när du målar
rädslan i mina ögon
den långsamt släpper
Det spränger i bröstet, det dunkar och vill ut. Tror det är bejakandets kraft som kom med kreativiteten.
Visionerna lyser klarare och det verkar som om det är här jorden rundar sig.
Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag kan.
och så är det kraften
du vet
den
som går utanför
själva livet
Stimulerad och förlöst i ett nytänkande.
Någon såg och någon lyssnade.
Mina tankar räckte och mina känslor dög.
Liv, kom å kom.
jag är med liv
befruktad
besjälad
behäftad
med liv
Utan krav på prestation kommer jag till er.
Lägger handen på magen för att säkra andningen.
Fötterna i golvet, ryggen rak och avslappnade axlar.
Öppna klara blickar och värme.
Det här är min grupp!
Här är gott att vara,
gott att vara jag.
Här får man också vila.
luta ditt huvud
slut ditt ena öga
som om
solen tvingat dig
slut ditt ena öga
mitt i tiden
Så går vi hem, var och en till sitt.
Vi har släppt något gammalt för att ge plats åt något nytt.
Jag känner mig buren.
Vi ska ses igen, några gånger till.
Alla har lite bråttom.
Tankar och känslor ska omsättas.
Några tar ett par ”hoppsasteg”.
jag har en fin sång på cd:n
en rensad tårkanal
och en ny tilltro
Det handlar om samtal
om att leda
och att låta sig ledas,
om att mötas och att dela.
Att hitta det
som skymtar bortom teorier och konventioner
det som bara är.
Det handlar om en längtan att få transformera
från intellekt till känsla från huvud till mage.
Det är naken och bitvis smärtsam erfarenhet.
Det är skönheten i att växa.
Det är det oerhörda i att beröra och att bli berörd.
Det är att söka och att få stöd
i att vara människa